IPRED, antipirater och annat jävelskap

Igår togs den nya IPRED-lagen i bruk. Omedelbart tycks kapitalet reagera, genom att begära ut namnen på de som spritt lite ljudböcker, i sann 1984-anda. Men hur ligger det egentligen till? Vilket logiskt felslut har gjorts i debatten?

Det argument man lyfter upp mot fildelning är att det är liktydigt med stöld från artisterna, och de har svårt nog att överleva som det är även utan att någon bryter sig in i deras hjärnor och snor deras intellektuella självständighet. Detta påstående är fel på tre sätt:

1. Fildelning är inte stöld. Om man skulle kunna kopiera någon annan vara gratis, säg cyklar, skulle vi då låta bli att göra det med omtanke om Crescent och andra cykeltillverkare? Naturligtvis inte; att göra marknader onödiga genom att göra produkterna på den gratis måste ju anses som någonting positivt, och i den situationen skulle det sista man tänkte på vara hur synd det är om feta cykel-VD:ar som tidigare badade i pengar och nu måste ta sig ett riktigt jobb. Fildelning är mindre att betrakta som stöld än att i din egen rabatt plantera ett frö, som grannens petunia har släppt.

2. Det är inte artisterna som förlorar på fildelningen, det är skivbolagen, möjligen med undantag från sinnessjukt rika artister i stil med Metallica och Madonna. Vanliga artister har värdelösa kontrakt och är praktiskt taget livegna hos sina skivbolag, och den royalty som de får är liten till inexistent. Däremot utgör fildelning en unik chans för små artister, som kanske inte är det på heltid, att få sin musik spelad och älskad i hela världen. Om man vill tjäna feta stålar finns det ju andra branscher. Det är sällsynt med folk som bestämmer sig för att bli musiker för att man tjänar så mycket cash, man vill vanligen säga någonting. Detta kan fildelningssystemen hjälpa till med alldeles enormt.

3. Det sista felslutet ligger i att det har visat sig att fildelare faktiskt konsumerar mer kultur än andra, inte tvärtom. Det är inte så märkligt då man plötsligt slipper chansa när man handlar musik eller skall gå på konsert; man kan kolla upp artisten innan man köper biljetten. Tidigare skulle man antingen glatt betala 400 spänn för en konsert som man inte hade någon aning om den var värdelös eller ej, eller köpa senaste plattan, helst samtliga, för 200 pistoler styck, för att veta. Nu får man hela diskografin alldeles gratis, och kan tillochmed lyssna av livesändningar för att höra om det skulle vara kul att se.

För övrigt är hela skiten ett förbannat hyckleri från skivbolagens håll. Ta Sony: I ena ändan av företaget, den del som är ett skivbolag, jagar man fildelare med högaffel och facklor (eller snarare jurister och portföljer fyllda med papper), medan den andra delen av företaget gladeligen säljer MP3-spelare, helt urskillningslöst, på hundratals gigabyte, motsvarande kanske 4-500 låtar. Säg att du har en MP3-spelare på 150 GB, inte alls ovanligt idag. Den är säkert nästan gratis att tillverka, men säljs för kanske 2,500 kr. Varje låt kostar mellan 10 och 30 kr, låt säga 15 kr (eftersom man får dem lite billigare om man köper ett helt album). Varje låt tar 3 MB i anspråk. Det innebär att för att fylla en MP3-spelare med musik, som Sony och liknande företag har producerat, måste man betala inte mindre än 750 000 kronor.

Jag tar det igen: Sjuhundrafemtiotusen kronor. Sug på det. Vem har råd att äga en MP3-spelare och fylla den med laglig musik? Ytterst få, kanske en och annan skivbolagsdirektör, men det är ändå knappt.

Sony, Apple och andra elektronikföretag tjänar alltså storkovan på att sälja MP3-spelare som de vet aldrig skulle säljas utan nedladdning. Men finns det andra sektorer som också tjänar på nedladdningen? Ja, varför inte alla internetleverantörer, alla de som gräver ned fiber, alla de fantastiska människor som gör att du och jag kan surfa som vi vill. Faktum är att mycket få skulle fylla en 24/1-lina med trafik om man inte laddade hem. Dessa uppkopplingar kostar 200 spänn mer än en som är lagom för alla vardagliga behov, och man kan anta att det inte medför några gigantiska kostnadsökningar för leverantören om någon går upp i hastighet. Man kan knappt fatta vilka pengar som måste finnas i dessa företag!

Visst är det problematiskt att människor inte kan leva på sin konst. Dock anser vi att det inte är fildelarnas fel. Man har redan betalat för externa hårddiskar, snabba uppkopplingar och MP3-spelare som rymmer det man laddat hem. Pengarna är betalade, resten får vara omfördelning mellan företagen i branschen. Det är inte vår ensak.

Slutligen: Ge fan i att övervaka oss, pengarna är betalade.